About Me
- meditativtliv
- Jag är en självständig och bestämd människa som älskar Livet och allt som finns i det.Mitt motto är "Ge allt och få allt"
torsdag 3 juni 2010
I livet utan slut
I livet utan slut... Här står jag nu. Med kärlek i nuet till mig själv. Något inom mig bråkar. Det vill så gärna få mig att tro att jag gör fel, att jag är dum som behagar mig själv på det sätt som jag tror på. Något inom mig vet var min svaga punkt är och trycker där. Rätt som det är vill den ha närhet och då får jag känslor av saknad. Vad är det jag saknar då? Jag älskar ju mig själv. Jag ger ju mig själv den kärleken jag behöver. :)) Ha ha! men jag har överlistat den. Jag har mött min lilla fiende inom mig. Så nu har den ingen sans mera...Jag ser klart nu. Det rosa skimret är borta från mina glasögon. I stället har jag lagt dit vindrutetorkare. Varje gång den lilla djävulen dyker upp sätter jag på dem och torkar av. Enkelt! Nu vet jag också när den lilla djävulen kommer fram. När allt är som bäst, När jag minst anar det och mest av allt när den vet att det är dags att visa min spegel med mina gamla mönster. Ibland kan jag höra rösten säga: Halå! Glöm inte vem du är!!!
Fast nu hjälper det inte längre. Jag har tryckt in en stämpel i pannan på min drake. Den lider, är uttråkad, liten, nästan osynlig. Tyvärr kan jag inte ta död på den för den är en del av mig och måste finnas för att jag skall veta vad som är rätt och fel.Men den är inlåst, fastkedjad och mycket liten. Jag hälsar på den då och då och jag tackar den för allt som den har lärt mig. Tack din djävul för att jag är så stark, envis, uthållig, vacker, arbetsam, rik, kärleksfull, empatisk, ödmjuk, bestämd, rättvis och avskyvärt målmedveten människa. Tack! För att du taggade mig i så många år. Du är fantastisk! Tyvärr blir den så lite när den hör detta så jag knappt kan se den :))
När jag upplever sådana här extas känslor vill jag bara införa dem i alla. I bland undrar jag om man kan bli lyckligare men det kan man. I bland säger folk: Gräset är inte grönare på andra sidan, hehe Men fasicken! Det är den visst det! För jag vet det. Man skall aldrig sluta söka efter perfektionism för där vi kommer ifrån är det perfekt. Vi är från början perfekta och vi kan komma dit igen men vi får kriga lite med djävulen på vägen :p
Jag har sista tiden gjort en övning som jag vill dela med mig av. Jag gjorde den för ca 4 årsedan när jag började mitt andliga sökande. Efter ett tag fick jag fullt upp med annat och trodde samtidigt att jag är färdig. Visst hade jag kommit långt i min utveckling men långt ifrån färdig. övningen går ut på att hitta sitt mönster. Alltså vilket mönster följer du eller grovt sagt: Vad tror du är sant? Först skall du se om du är en ja sägare eller nej sägare. Om du är en ja sägare säger vi så skall du i ca tre månader börja säga nej till de flesta människor och saker och ting som du egentligen vill undvika och om du är en nej sägare så skall du börja säga ja till de flesta saker som du inte vågar eller tror att du inte kan. Under dessa två månade skall du uppmärksamma vad det nya mönstret gör med dig. Hur beter du dig? Hur reagerar andra? Du skall också börja granska dig själv. När säger du ja och när säger du nej? I vilka sammanhang? Kolla läget på morgonen. Hur är du då? på jobbet, skolan, hemma vid middagen, på kvällen osv. Granska allt du gör. Är du en mat älskar och kan inte gå ner i vikt så är detta en skit bra övning. Vilken mat säger du ja och nej till? Hur mår du efteråt? Skriv ner. Hur känns det? Hur vill du att det skall kännas osv. Om du gör detta i tre månader kommer du att göra stora förändringar i ditt liv och i andras liv i din omgivning. Du har mitt ord på detta :))Jag har börjat med denna övningen igen och skall hålla på ett tag. Jag har upptäckt hur mycket som hest. Inte så mycket med omgivningen för där är allt lugnt men med mig själv. Jag har granskat och granskar mig själv dagligen nu. Jag är tel exempel en relationsmänniska som älskar närhet, passion, kärlek och framför allt skratt och Socialt liv god mat. Samtidigt är jag i stort behov av tystnaden och distans till allt. Hur hänger detta ihop? Då jag har hållit på och granskat mig själv har jag upptäckt att ensamheten är något som var obearbetat. Jag visste inte att det var tillåtet och rätt av få vara ifred. Att få ta plats och utrymme är något som var konstigt, otillåtet och syndigt. Som liten var tystnade för mig när jag blev utskälld och instängd på mitt rum eller lämnad ensam mot min vilja. Det sociala livet var mina föräldrars glamorösa liv med fester hej vilt.
Lycka till
Jag älskar dig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Flag Counter
AddThis
0 kommentarer:
Skicka en kommentar